Peter Erikssons olycka för knappt tre veckor sedan har berört travsverige. Under STL-tävlingarna på hemmaplan stod alla stjärnor rätt då hans Florence Ima skar mållinjen som etta. – Jag såg att hon fick grepp och då började tårarna komma, säger brodern Ulf Eriksson.
Den 8 juli var olyckan framme under tävlingarna i Rättvik. I starten av det andra loppet sparkades Peter Eriksson ur sulkyn av kallblodet Lill Vincent och skadades svårt. Han fördes till Akademiska sjukhuset i Uppsala där han har opererats och legat nedsövd.
På lördagen gav brodern Ulf Eriksson en uppdatering om läget i Bollnästravets vinnarcirkel. Han berättade att Peter Eriksson nu är vaken och att läget har förbättrats under den senaste veckan, men han gav samtidigt det mycket tråkiga beskedet att han har mist synen, som en konsekvens av den hemska olyckan.
Drygt en timme tidigare fick familjen tillfälle att glädjas. I Diamantstoet startade Peter Erikssons Florence Ima (e. Maharajah) som kördes av brorsonen Anders Eriksson.
De låg med som femma i andraspår och på den sista bortre långsidan fick de rygg på favoriten Mahala. Kampen om segern kom att stå mellan dessa två, och det var Florence Ima som drog det längsta strået. En som berörde många på stallbacken och publikplatserna.
– Det betyder jättemycket för mig att hon fick vinna i dag, och jag tror att det betyder mycket för många. Hon vinner på Peters hemmabana och det är många som glädjer sig. Jag tror också att Peter är väldigt glad. Det var en seger som berörde, det är sällan man står med känslan att det betyder så mycket, säger Anders Eriksson.
– Trots ösregnet tittade alla ut och hurrade och applåderade. Hela Bollnästravet blev några grader varmare.
Sexåriga Florence Ima startar ofta i Svenska Travligan och står för gedigna insatser. Nu fick hon äntligen sätta nosen först. Det var 7:e segern i livets 65:e start och hon har tjänat över 1,2 miljoner kronor.
– Hon är ofta med i lite större sammanhang men har haft lite otur, och mött någon häst som är lite för bra, samtidigt som hon behöver ha sitt lopp. Nu fick hon det och hon kämpade hela upploppet ner för att vara först. Det kändes verkligen som hon stod på tur för en seger, och stjärnorna stod rätt i dag.
När kände du att ni skulle vinna? – Svårt att säga. Mahala fick någon längd extra in på upploppet, men jag hade bägge växlarna kvar och hon svarade väldigt bra på varje snöre som jag ryckte. Hon sprang så fort hon kunde hela upploppet. Det hjälpte att Mahala kanske stannade till lite i de sista stegen, men det kändes bra hela upploppet.
Brodern Ulf Eriksson var med i loppet och körde egentränade Snick Chick. Även för honom var det en stor stund då Florence Ima var först i mål, dessutom på brödernas hemmabana Bollnäs.
– Det var helt fantastiskt. Jag satt och tittade sista 100 meterna och såg att hon fick grepp, och då började tårarna komma. Det känns stort.
Peter Erikssons öde har berört runt om i hela travsverige. Det har bland annat startats en insamling där pengarna oavkortat går till hans rehabilitering. Ulf Eriksson vittnar om en tuff tid under de senaste veckorna, men att det samtidigt börjar gå åt rätt håll.
– Nu har det blivit stabilt, men första veckorna var det hemskt då vi inte visste om han skulle klara sig. Det har varit många jobbiga mornar. Så fort man vaknar så börjar man tänka på det och får en klump i halsen. Det känns lite lättare nu när vi vet att det är stabilt och att han är uppe och går och äter. Senaste veckan har det gått väldigt bra. I dag hade han fått tv och jag tror att han är ganska nöjd nu. Han känner att han har gjort något rätt med den här hästen. Hon växt in i rikstoton och gjort bra lopp hela tiden, nu fick hon äntligen vinna. Det är klart att det måste kännas bra.
